Det är inte det att jag inte vill bli äldre utan det handlar om att jag gärna hade velat ha lite mer klart för mig vad jag vill med mitt liv. Då frågade dom: men vad vill du göra då? Min tanke i flera år har varit att kunna ta in snygga, ungdomliga kläder till dom som har lite mer att älska men även att få ge barn och ungdomar det jag fick när jag var 15 år - ett läger för överviktiga.
Jag fick förtur att få åka på ett viktläger, jag tävlade med många barn men av någon anledning ringde en läkare mig och erbjöd mig en plats på detta läger. Jag kommer ihåg att jag var fortfarande då var rädd för att gå till läkaren för att väga mig då jag visste att jag gått upp massor i vikt men av någon anledning så gav jag detta chansen.
Det är som på vilket läger som helst egentligen bara det att finns mer känslor, kärlek och skratt än någon annanstans. Helt plötsligt satt vi alla i samma båt, vi gjorde allt på våra villkor och det var inget snack om att vi alla gjorde det bästa vi kunde. Vi hade en dietist som la upp vår meny, en läkare som hade lite lättare föreläsningar och så hade vi människor som kom och utövade lite olika träningsformer med oss, förutom det så var vi vanliga barn på ett sommarläger. Våra ledare gjorde aldrig några undantag med att vi var överviktiga utan körde på som vanligt och utan dom så hade nog inte lägret blivit så lyckat som det blev. För er som kollar på Paradise Hotel så vet ni vem Jesper Fröidh är och ni kan ju tänka er att ha honom som ledare - helt galet var det att ha honom där.
Något som många nog kan tycka är att det låter tragiskt, med ett överviktsläger för barn.
Det må vara jobbigt men förstå när ett gäng ungdomar med samma förutsättningar samlas på ett och samma ställe? Att få hajka, paddla kajak, spela fotboll, bli lite kär, skratta, bada och bara få vara för en stund och få slippa tänka på läkarbesök, vad vågen ska visa och alla samtal med dietister som väntade hemma.
Kan ni tänka er när ett gäng med överviktiga ungdomar springer ut på en brygga och gör sig redo för att hoppa i vattnet och skriker : TSUNAMI!
Hela 5 kg tappade jag dom 12 dagarna med rätt mat, morgonpromenader och roliga aktiviteter.
Att försöka förklara det här för någon utomstående är otroligt svårt men det är min dröm, att få ge detta till andra barn och ungdomar som sitter i samma sits som jag gjorde då. Få dom att få uppleva något som faktiskt kan förändra deras sätt att se på sig själva och förändra deras liv.
Lyckas jag en dag med detta så kommer mitt liv vara fulländat! Att få jobba och engagera sig i det som står en närmast i hjärtat vore det bästa som kan hända.
Så, hur blir det då att fylla 25? Det blir att fortsätta drömma och hoppas på att jag en vacker dag kan underlätta för en skara barn som behöver stöd och förståelse mer än någon annan vissa gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar