Sådärja, imorse blev det 8 km ute i det fria med Elin och Balder. Sjukt bra väder så var hur skönt som helst. Skulle ju lagt upp receptet på brödet igårkväll men glömde fota och dokumentera hur jag gjorde, så jag gör det imorgon då jag ska introducera brödet till några fler.
Igår så satt jag och min kompis och pratade lite om min blogg, ämnet och lite allt möjligt. Hon frågade mig om jag inte var arg på mig själv för att jag pendlat upp och ner och faktiskt inte stannat på en lägre vikt när jag nådde den för några år sedan. Självklart så kan man tänka på det ibland men om jag skulle gå och vara arg på mig själv hela tiden så skulle jag bli tokdepp. När jag vägde som minst så var jag inte gammal, skilsmässa kom, viktproblemen och allmänna "tonårsproblem" var nog anledningen till att jag inte orkade hålla nere min vikt. Skyller absolut ingenting på mina föräldrar för jag är glad över att skilsmässan var så lätt för mig att gå igenom - inget bråk och ingenting ont mot varandra. Men en skilsmässa är alltid en skilsmässa...
Idag är jag ju faktiskt redo att gå ner i vikt och hålla mig nere. Jag har gått igenom en del på sista tiden, en flytt och en tillbakaflytt inom 2 månader, hjärtesorg och mig själv att ta itu med. Jag trodde att när jag flyttat hem igen att jag skulle orka ta tag i min vikt det första jag gjorde - men icke. Mitt psyke och jag var inte alls i fas för att orka ta tag i det. Idag så är mitt psyke starkare och jag orkar faktiskt ta tag i detta och är redo att lära mig att hitta en livsstil som jag kan ha i resten av mitt liv.
Det jag vill säga också är att bara för att man gå ner i vikt och blir smalare så blir inte livet lätt och en dans på rosor, jag får fortfarande inte på mig en Goosejacka som jag velat ha i hundra år, eller den där klänningen eller en viss sorts kläder - det passar helt enkelt inte min kropp. Men att gå ner i vikt UNDERLÄTTAR då det först och främst handlar om din hälsa. Jag hade jätteproblem med en fot som svullnade upp (den vällde över skokanten ibland) då det handlade mycket om överbelastning då mitt jobb är fysiskt och jag står upp hela dagarna. Idag har jag inga problem med min fot och mitt jobb är absolut inte lika tungt längre. Jag orkar faktiskt att jobba i 12 timmar, bära saker och springa fram och tillbaka utan att bli toksvettig.
Det är inte alltid man är redo att tag i vissa tunga saker, men ge det tid och försöka att hitta dig själv och din inre kraft. Glöm heller inte att ta emot och be om stöd från dom runt omkring dig, för dom är tokviktiga!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar