karaktär.

Har tänkt en del på ordet karaktär, jag har en hatkärlek till det ordet. Ett ord som jag mer och mer tycker blir "klyshigt".

När jag i dagens läge får höra att jag faktiskt HAR karaktär så skiner jag upp lite extra och blir rakare i ryggen - men i samma stund så poppar det upp i mitt huvud: men dom som inte klarar av att gå ner i vikt då, har dom dålig karaktär för det? Jag har själv använt ordet som en försvarsmekanism med ironi inlagt. När någon säger: "Men ska du inte äta något annat?" eller: "Kan du inte följa med ut, kom igeen då".
Då drar jag upp mina läkerolspåsar och säger: "Jag har karaktär".

När jag var 12-13 år så började jag gå på en viktgrupp på Huddingesjukhus - vilken succé det var för mig!   Jag gick ner mellan 17-20 kilo och som minst vägde jag 58 kilo, men jag gick för långt. Jag pressade mig till de sista kilona. När jag vägde 60 kilo så tänkte jag: "va ballt att väga 59." Sen blev det 58 och sen gick jag till min dåvarande läkare. Jag var då redan väldigt lång (idag är jag 1.74) och hon sa att jag gott kunde gå ner några kilon till. Jag åkte efter en tid på ett återbesök och hade då gått upp några kilon, jag vägde väl då mellan 60-63 kilo. Av det jag kommer ihåg så var hon besviken och undrade vad jag höll på med. Efter det så ville jag inte åka på läkarbesök, jag hade panik varje gång det damp ner ett kuvert med deras logo på. Jag började äta mer och mer och gick upp i vikt. Jag sköt upp massor med läkarbesök men tillslut så vågade jag ta mig dit. Jag vägde mig, åkte hem och fortsatte i min lilla värld och gick upp ännu mer i vikt - sådär fortsatte det en låång tid.

Sommarlovet mellan 9:an och gymnasiet så fick jag chansen att åka på ett sommarläget för överviktiga - de bästa dagarna i mitt liv! Jag gick ner 5 kilo under 12 dagar men återgick snabbt till mina gamla vanor och fortsatte att gå upp i vikt. När jag kom hem från sommarlägret så vägde jag 82 kilo. Tyvärr så  fortsatte jag att gå upp i vikt och som sagt, som mest vägde jag 106 kilo.

Ska jag vara helt ärlig så minns jag inte speciellt mycket från den tiden. Jag har pratat lite om det med min familj att jag inte minns hur jag såg ut just då eller hur jag egentligen mådde - alltså i mina ögon inte en bra tid.

Okej, detta blev otroligt långsökt men det jag försöker få fram är att jag har otroligt svårt att använda ordet karaktär när man pratar om övervikt för man vet aldrig vad som ligger bakom!!
Idag är jag 22 år och har äntligen kommit till det stadiet då jag vill förändra mitt liv! Jag har lärt mig att acceptera och förstå vad det är jag lever med. Vi alla har karaktär - vad det än handlar om! Vi ska bara ha kraften och modet att trycka på knappen - vilka problemen än är!